Ta dig tid att komma ikapp dig själv!

Hej, alla underbara själar där ute!

Hoppas ni alla mår bra och känner att höstens energier omfamnat er. Vi närmar oss höstdagjämningen och ett skifte håller nu på att ske. Jag älskar sommaren, men gläds oerhört av att få leva efter Moder jords energier och skiftningar.

Att leva efter energier och dess ständiga förändringar, innebär också att man själv tillåter sig att förändras. Det betyder inte att man ska sträva efter ständiga förändringar, utan att vara öppna för dem. 

Vilken väg du än väljer att gå i livet  (det här gäller inte bara den andliga utvecklingen, utan i allt du gör) så behöver du ibland stanna upp och se på dig själv och din omgivning ur ett större perspektiv och ibland syna riktigt nära. För vare sig du är medveten om det, eller inte, så har livet en tendens att återupprepa sig själv och föra oss framåt eller tillbaka under olika tidpunkter i livet. Många gånger kan vi också känna stagnation, utan att riktigt veta varför.  Det händer också stora kosmiska förändringar, som du och jag inte kan påverka. Men vi kan påverka hur vi väljer att ta emot dem. Dessa kosmiska förändringar som jag pratar om, är givetvis vår väg framåt mot Vattumannens tidsålder. 

Ingenting i livet är linjärt, utan vi lever i olika frekvenser och dimensioner.  Ja, jag säger faktiskt dimensioner, för vi är många som har förmågan att resa mellan dimensionerna. Så, oavsett om du är på din andliga resa eller inte, så omfattas du ändå av det här och du kommer säkerligen att känna igen dig nu eller senare. 

Vi kan likna din och min utveckling vid nivåer. Vi ska från 1 till 100. Under varje livstid, så utvecklas vi ungefär 10 nivåer. I den här lilla uträkningen, så betyder det att vi endast har tio livstider på jorden, så egentligen ska skalan vara mycket, mycket högre. Men för enkelheten skull, så fortsätter jag här. Låt oss säga att jag är på min tredje livstid, alltså nivå 20-30. Under min uppväxt och ungdomsår, så jobbade jag mig genom nivå 21 och 22. Inträdet i vuxenlivet kräver också vissa nivåer, liksom åren upp till 30 årsåldern, så nu är jag på nivå 24. Nu kommer en period då jag jobbar väldigt mycket med mig själv och går många kurser för min andliga och personliga utveckling. Det gör att jag tar ett enormt kliv upp till nivå 27. Det kan tyckas helt fantastiskt och jag är självklart tacksam och alldeles euforisk över att besitta så mycket kunskap och insikter. Men med tiden så inser jag, att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med all information som jag fått. Hur ska jag förmedla den? Ska jag använda den för att hjälpa andra?

Här har jag kommit till en stagnation, för att jag inte längre förstår hur eller när jag ska använda mig av mina kunskaper. Varför är det så? Efter alla massiva uppgraderingar och aktiveringar, så hoppade jag ju över nivå 25 och 26. Nivåer som har viktiga nycklar till att låsa upp de dörrar jag behöver, för att till fullo förstå nivå 27. Det finns nämligen ingen quick fix, utan man måste ta sig genom hela livet och inte bara de roliga och lätta delarna. 

Det här innebär att jag behöver tid för reflektion och att komma ikapp mig själv. Det som är viktigt att komma ihåg, är att man inte ska se det här steget som ett nederlag eller något negativt. Nej, det här är en möjlighet att faktiskt förstå och kunna se sanningen på djupet. Den sanning som växer fram inom dig själv.  Den här tiden kan ta allt från ett par månader, till ett par år, beroende på hur mycket du "hoppade" fram. Med det här sagt, så menar jag inte att det är fel att göra stora aktiveringar och uppgraderingar, men att man också måste vara beredd att göra färdigt det jobb som kommit lite efter. Det finns alltid en mening med att du får till dig den kunskap du får.

Livet kan man aldrig springa ifrån, men vi behöver ibland ta oss tid till reflektion och självinsikter. Utan dessa kommer vi inte kunna förstå sammanhanget i våra liv och inte heller se vår livsväg klart. Vi måste förstå och kunna hela alfabetet för att kunna skriva, annars får vi bara till vissa ord och då kan vi aldrig se helheten. Liknelserna kan göras på många olika sätt, men kontentan i det hela är, att inte vara rädd för att möta sig själv och alla aspekter av sitt jag. Du är inte densamma nu som för tjugo år sedan. Du förändras. Vi måste ibland ta ett kliv tillbaka för att kunna se helheten. Det är varken konstigt eller negativt. Det är positivt och sunt.

När nu höstdagjämningen står för dörren, så vill jag påminna dig om, att det är en perfekt tid till inre reflektioner. Vi omfamnas av mörkret och vi ombeds att se över vår skörd. Slänga bort det vi inte längre behöver och bevara det vi vill ska fortsätta växa. Nu kanske vi också får möta våra egna skuggsidor, som vi så duktigt undvikit under året. Det kan vara rädslor eller egenskaper hos oss själva som vi inte vill erkänna. Vad det än är, så är du redo att ta dig an allt det som kommer till dig.

Mitt råd är att reflektera över några saker och att inte bara låta dem vandra förbi i tanken, utan verkligen ta sig tid att låta dem sjunka in.

Vilken nivå befinner du dig på?

Var är du på väg och vad har du uppnått det gångna året?

Vad vill du uppnå det kommande året?

Behöver du ta ett kliv tillbaka?

När du reflekterar över de här frågorna, så får du en större inblick i dig själv och var du är på väg i livet. Både andligt och fysiskt. 

Tänd ett ljus, sätt dig bekvämt och blunda. Låt dig själv besvara livets frågor och lita på din intuition!

Jag önskar dig en fortsatt härlig dag och en fin höstdagjämning.

Väl mött

Anna